Utseende

Blad: Alens blad är enkla, breda och hjärtformade med en spetsig spets och dubbel sågkant. Bladen är ofta blankgröna på ovansidan och något ljusare på undersidan. Under hösten får bladen en vacker gul färg innan de faller.

Växtsätt: Al är ett snabbväxande träd som ofta växer i form av ett träd eller stor buske. Den har en rundad eller oregelbunden krona med många grenar som växer ganska tätt. Al trivs ofta i fuktiga miljöer, som vid vattendrag och våtmarker.

Bark: Barkens färg varierar mellan ljusgrå och mörkgrå och är ofta slät på unga träd, men kan bli lite sprucken och knölig på äldre exemplar.

Ålder och tillväxt

Al är ett snabbväxande träd och kan nå full storlek relativt snabbt jämfört med många andra lövträd. Den kan bli upp till 100 år gammal, men många träd blir oftast omkring 60–80 år. Tillväxten är snabb de första decennierna, särskilt under goda förhållanden med fuktig och näringsrik jord.

Fröspridning

Alens frön är små och lätt spridda med vinden. Trädet producerar kottar som innehåller frön, vilka lossnar och kan spridas långa sträckor. Fröspridningen sker främst under våren. Al kan också sprida sig vegetativt genom rotskott.

Vanlighet i Sverige

Al är vanligt förekommande i hela Sverige, särskilt i södra och mellersta delarna av landet. Den trivs bäst i fuktiga områden såsom vid sjöar, vattendrag och våtmarker. I norra Sverige är al mindre vanlig men förekommer ändå i lägre trakter.

Problem

• Sjukdomar: Al kan drabbas av almsjuka (harpel), almsot och alrost, vilka påverkar trädets hälsa.
• Miljöproblem: På vissa platser kan al bli alltför dominerande och tränga ut andra arter.
• Skador: Trädet är känsligt för frostskador när det är ungt, och kan ibland angripas av insekter som skadar barken.

Användning i virkesproduktion

Alens virke används i Sverige främst för snickeri, fanér och möbeltillverkning. Virket är relativt mjukt och lätt att bearbeta. Det används också för massaproduktion och ibland som brännved. Även om al inte är lika vanligt i kommersiell skogsbruk som tall och gran, har den ändå ett visst värde i virkesproduktionen, särskilt i områden där den växer naturligt.